 |
| Mynta, Ludde och hjorten. |
Förstan jaktdagen med laget gav resultat efter knappt 40 min jakt. Mynta var väl sådär nöjd med att jakten tog slut men den unge jägaren var dessto mer nöjd med sin första hornbärande hjort. Två snabba skott tog där de skulle när hjorten hoppade över en väg (undrar vem som tränat honom i skytte till den SM segrare han även har hunnit blivit...)
Under de första tre jaktveckorna har Mynta och jag hunnit med sju jaktdagar. Den senaste jaktdagen med Boda jaktlag gav ytterliggare en hjort efter 35 min jakt. Hjorten gick vidare efter skottet och ingen av oss visste vilken av hjortarna i "herrklubben" som var påskjuten. Jag blåste in Mynta efter ytterliggare 10 min full jakt för att förvissa mig om att den påskjutna hjorten inte längre var drevdjuret. Mynta lät sig blåsas in och efter kopplingen begav vi oss till skytten. Efter 50 m spårning i spår hon redan jagat så vek hon från sina förut jagade spår för att sedan fortsätta ytterliggare ett 20-tal meter. Där låg hjorten och vi hade inte sett en bloddroppe på hela den spårade sträckan. Men som alltid -det är bara att lita på hunden som enkelt klarar spårningar med sin näsa som vi inte har en chans att fixa med våra ögon. Skytten, min svåger Kjell Carlsson var mer än nöjd vilket alltid är kul för en hundförare. Just denna jakt var nog den bästa jag någonsin hört henne genomföra. Det är enkelt att vara hundförare när man kan stå i utkanten av såten och bara lyssna och njuta av sången.
I veckan har vi även haft besök av Myntas mamma "Kiwi" och syster Malva med husse Jan-Erik Sjömilla. Malva genomförde ett par riktigt bra drev varav det första var hare och nästa var hjort. Malva är inte ett dugg sämre än Mynta utan kommer säkert snart ta sitt jaktchampionat. Mamma (även hon jaktchampion) visade också att hon är värd sin titel! Tack för besöket Jan-Erik och välkomna tillbaka!!
/Håkan
